Till www.gestalt.ws

Om Gestaltterapi

Gestaltterapin utvecklades i  mitten av förra seklet av makarna Fritz och Laura Perls samt Paul Goodman. I likhet med vad som gäller för de flesta andra psykoterapeutiska metoder finns i bakgrunden en stark påverkan från Sigmund Freud och psykoanalysen. Gestaltterapin är emellertid samtidigt en av de metoder som avlägsnat sig mest från det traditionellt Freudianska. Detta märks framförallt i att gestaltterapin har ett eget begreppssystem, att tolkningar undviks samt att gestaltterapin sätter kroppen och sinnesupplevelsen i centrum vid sidan av och delvis med företräde i förhållande till vårt intellekt. Gestaltterapin är en holistisk humanistisk terapiform. Påverkan finns från bl a psykodrama, existentialism, österländska filosofier, bl a zenorienterad buddism samt olika kroppsterapeutiska skolor främst Willhelm Reichs teorier. I centrum finns den sk Gestaltfilosofin och gestaltpsykologin som utvecklats i Tyskland.

Kopplingen till gestaltfilosofin är mycket viktig att känna till. Framförallt för oss svenskar är det annars mycket lätt att få vanföreställningar vid första kontakten med gestaltterapin. I gestaltfilosofin står nämligen ordet gestalt för något annat än det gör i svenskan. I gestaltfilosofin är ordet gestalt detsamma som en hel form eller ett helt avslutat skeende, dvs en komplett kedja av händelser med början, kulmen och slut. En koppling till den svenska betydelsen finns möjligen i att en hel avlutad gestalt kan ses som en komplett form om man ser det hela i ett grafiskt, bildmässigt perspektiv.

Följande enkla exempel kan ge en förståelse för ordet gestalt i gestaltfilosofi och gestaltpsykologi:

Tänk dig att du är i balans och fullt till freds. Så sakteliga börjar du känna att något saknas, att det är något du behöver. Känslan av behov växer och du upptäcker att du behöver dricka. Du har blivit törstig. Om du har tillgång till vatten så dricker du sannolikt. Annars gör du det du kan för att söka upp något att dricka. När du druckit är du tillfreds igen. Balansen är återställd. Ett helt skeende har ägt rum. En gestalt är fullbordad.

Ett annat exempel:

Du är ute och åker bil. Allt känns bra. Plötsligt kör en annan bil ut från en sidoväg. Krocken är nästan oundviklig. Du tvärbromsar och svänger undan. Den andra bilen bromsar och svänger också och som genom ett under klarar ni er. Först känner du dig alldeles förstenad. Allt är lite konstigt och det känns nästan som om tiden stannat. Nästan genast återkommer emellertid handlingsförmågan och du rusar ut ur bilen. Arg som ett bi sliter du upp bildörren på den andra bilen och börjar skälla och skrika. Hela kroppen skakar av chock och adrenalinkick. Den andra bilens förare bara skakar och stammar. Han börjar plötsligt storgråta. Du börjar också gråta fast inte lika mycket. Efter en stund så lugnar ni båda ner er och kan prata med varandra. Ni pratar en god stund och båda får ur sig det som behöver ut, det som behöver formuleras och processas för att balansen skall återställas. Så småningom är ni båda lugna igen. Humöret stiger och ni mår bättre. Allt gick ju trots allt bra. Oj så skönt. Ni pustar ut. Oj Oj oj vilken tur ni hade! Skönt att det gick bra! Kanske börjar ni till och med att skratta. Den andre föraren stiger ur bilen och ni kramar om varandra och skiljs åt efter att ha fått varandras telefonnummer. När du kör vidare så tänker du på det som skett. Det känns mest bra nu. Lite speedad och smådarrig är du fortfarande, men det lägger sig efterhand och du kan köra vidare och upptäcker efter en stund att du mår ganska bra och att du kan tänka på andra saker. Allt är nästan som innan tillbudet. En gestalt har fullbordats! Inget steg har hoppats över. Du kommer naturligtvis att tänka på vad som hänt ibland, t ex innan du skall sova första kvällen, men då är det mest känslan av befrielse, av att allt gick bra som dominerar. Något har du naturligtvis lärt dig och du kommer att vara försiktigare i framtiden, men din inre harmoni och balans är ostörda.

(OBS att båda ovanstående exempel är utbrutna ur ett sammanhang. I verkligheten pågår en mängd gestalter och ett oavbrutet skapande och avslutande av gestalter hela tiden i och runt omkring oss) 

Det senare exemplet är betydligt mer drastiskt och komplext.

Om du tänker dig att du i detta exempel bara hade låtit en hård självkontroll ta över och tvingat dig att köra vidare som om ingenting hänt så hade det hela blivit betydligt annorlunda. Du hade naturligtvis kunnat lösa upp situationen och hitta din inre balans igen även då. Det finns många tänkbara händelsekedjor som skulle göra detta möjligt. För varje minut du tvingade dig själv att hålla chockreaktionen på plats skulle den dock bli allt svårare att processa. Efter timmar och dagar skulle så småningom en oavslutad gestalt börja leva ett eget liv i ditt undermedvetna. I början kanske du skulle tänka på det som hänt varje kväll innan du skulle somna och kanske även ofta på dagarna. Så småningom skulle det mesta kanske hamna i ditt undermedvetna men ta sig andra uttryck. En disharmonisk kroppsupplevelse kanske skulle spädas på. En känsla av allmänt obehag och otillfredsställelse öka. En överdriven rädsla kanske uppstå i vissa situationer. Ju mer dramatisk din upplevelse varit desto större konsekvenser skulle en avbruten chockreaktionskedja få i ditt liv.

Naturligtvis är det inte så att allt måste se ut som i exemplet ovan. Det är nästan för idealiskt. I vissa situationer och kriser kan det naturligtvis vara avgörande att man inte direkt går in i öppna känslomässiga reaktioner. Det finns som sagt en nästan oändlig mängd handlingsalternativ där du kan processa en chockreaktion på ett bra sätt. Det finns dock tyvärr en minst lika stor mängd alternativ där en chockreaktion kan hindras i sitt förlopp och stängas inne helt eller delvis och exemplet ovan är bra för att ge en grundläggande uppfattning om vilka behov och reaktioner som är inblandade.

Gestaltterapin arbetar med oavslutade gestalter, huvudsakligen känslomässiga sådana. En oavslutad gestalt är detsamma som vad som i annan psykoterapi oftast kallas trauma.

Ovanstående exempel beskriver ett tänkbart vuxentrauma, dvs ett trauma som uppstår i vuxen ålder. De allra flesta oavslutade brutna behovskedjor uppstår emellertid i barndomen och vanligtvis är föräldrarna eller någon annan vuxen vårdnadshavare inblandad när så sker. Det är därför man i psykoterapi ofta ser bakåt på barndomen. Det är emellertid oerhört viktigt att arbeta parallellt med nusituationen och inte endast med den personliga historien. Det är ju alltid för att klara upp en otillfredsställande nusituation som människor söker hjälp hos en psykoterapeut och i slutänden är det därför alltid i första hand nusituationen som skall bearbetas och förändras.

Som framgår av ovanstående så är behovsmekanismer i centrum för mänskliga skeenden, för mänskliga gestalter. Det finns en grundläggande enkelhet och pragmatism i gestaltterapin som tydliggörs om man förstår vad en hel gestalt och en oavslutad gestalt är samt vad som skiljer dem åt.  Enkelt uttryckt kan man säga att en människa som har sina behov tillfredsställda är en nöjd människa som mår bra. I praktiken är verkligheten dock ofta mycket komplicerad. Känslomässiga behov såsom t ex försummad kroppskontakt samt instängd ilska, gråt och glädje kan vara mycket komplicerade när de varit otillfredsställda under lång tid. Det är vidare mycket viktigt att sätta in behovstillfredsställelse i ett sammanhang. I längden är det omöjligt att må bra i en omgivning som inte mår bra.  

Man kan därför aldrig bygga upp en bra tillvaro om det går ut över andra och sker på andras bekostnad!

Tvärtom är det så att den som vill vara riktigt nöjd med sin tillvaro bör göra vad han eller hon kan för att andra människor också skall trivas och ha det bra.

I gestaltterapin finns några viktiga hörnstenar och egna sätt att närma sig klienten samt uppnå förändring.

1.  Kroppen och sinnesupplevelserna står i centrum. -Hur man känner sig. -Vad man ser i omgivningen eller med sitt sitt inre seende. -Vad man hör i omgivningen eller i sitt inre.     Känslolivet har en central plats eftersom en känsla(t ex sorg eller glädje i nuet upplevs exakt likadant oavsett om den har sin grund i en aktuell situation eller beror på ett minne, dvs något som hänt tidigare i livet.

2.  "Här och nu” upplevelsen är central och används tillsammans med sinnesintryck och känslor som en port till det undermedvetna. Utveckling och förändring blir möjlig när jag stannar upp och accepterar hur, vem och vad jag är just nu. 

3.  Det egna ansvaret och friheten att välja betonas. Man anses i grunden ha eget ansvar för sin livssituation och för hur man mår.

4.  Man utför ibland rollspel där två stolar används. Man själv får inneha alla roller, t ex först spela sig själv som sitter på den ena stolen och kommunicerar något till en annan tänkt/fantiserad person som sitter mittemot, exempelvis en förälder, partner eller arbetskamrat. Man får sedan byta stol och sätta sig där man placerat sin fantasiperson och spela den tänkta personen när han eller hon svarar. Rollbyten kan ibland pågå länge. Oftast uppstår en “hel” och förbättrad förståelse för en situation och en annan människa samt för "mig själv", för den egna personen som en följd av rollspelet.

5.  Vid arbete med drömmar undviks tolkningar och man själv får identifiera sig med någon eller flera delar av det man drömmer om. Även här blir det ett slags rollspel där jag t ex är/får spela ett berg, ett hus, en hund eller en sjö om jag drömt om dessa saker.

Det finns naturligtvis mycket mer som är specifikt för gestaltterapin. Jag vill emellertid lyfta fram ovanstående punkter som extra viktiga och centrala. 

Det egna ansvaret och den egna identifikationen med det jag upplever eller upplevt går som en röd tråd genom allt gestaltterapeutiskt arbete. Detsamma gäller ”här och nu” upplevelsen.

 När en person får hjälp att fokusera på hur man har det just nu blir det efter en stund nästan alltid så att det man bär på, det man förträngt som hindrar en att må bra träder fram och kommer i förgrunden. Minnet av det man förträngt väcks till liv. Det som är obearbetat blir då möjligt bearbeta och oavslutade gestalter kan avslutas, fullbordas och helas.

Vad gäller arbete med drömmar så är den personliga identifikationen med det drömda och att avstå från tolkningar mycket centralt och specifikt typiskt för gestaltterapin. Samma sätt att arbeta kan med fördel användas vid arbete med nedskrivet material och med målade och tecknade bilder.

Du som vill veta mer kan med fördel besöka en bokhandel eller ett bibliotek. Det finns många utmärkta enkla böcker om gestaltterapi. Det finns en bok av Fritz Perls som heter "Det gestaltterapeutiska arbetssättet/Ögonvittne till psykoterapi." I den ingår fallbeskrivningar och den ger en mycket god inblick i gestaltterapins grunder och ursprung. Den ger också god förståelse av den tidsanda som var rådande då Perls var verksam. En enkel, mycket bra och lättläst bok är vidare "The Gestalt Therapy Book" av Joel Latner.

Följande webblänk ger en kort summarisk resumé av gestaltterapin såsom den kan beskrivas av en som inte är särskilt insatt, men som ändå lyckats fånga en del av det väsentliga: 

http://www.alternativmedicin.se/sok/Beh-049.html

Per-Otto Sylwan